Värsta

Usch varje gång jag ser honom påminns jag om dom värsta åren i mitt liv.....den eviga psykiska tortyren som fick mig att se mig själv som en värdelös varelse, som inte förtjänade att leva...
Jag har fortfarande kvar tanken om min värdelöshet...men inte om livet....för där har jag min policy "dör jag så dör jag"

Jag kommer aldrig ha en jätte bra relation med någon....och vänskapligt kommer jag alltid att ha 2 sidor......
Varav inte många får se dom båda.....dom kanske märker av det...men dom kommer aldrig känna mig helt.

Det har kommit till en punkt då jag har tappat hoppet om att drömmarna ska slå in.....

Jag kommer nog aldrig vara helt öppen med en person(finns få undantag, som matti och William)
Men aja...

hejs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0