hamsterfourlife

Jag känner hopplösheten närma sig i ögonvrån.

På något sätt så har den alltid varit där.

Likt en skugga som ständigt följer mig

Jag kan inte gömma mig för den

Jag kan inte fly från den

Det enda som finns kvar nu är mörker

Skuggan har till slut omslutit mig

Hoppet har till slut övergivit mig

och jag kan inte hitta vägen tillbaka

Jag saknar tiden

då ditt leende visade mig vägen

Jag saknar tiden

då din beröring värmde mig

Men sen övergav du mig

lämnade på en avskild plats

så att jag inte skulle kunna hitta dig igen

lämnade mig ensam

nu är det kallt

nu är det mörkt

nu är det hopplöst

utan dig så dör jag inombords

Utan dig känns allt hopplöst