hamsterfourlife

Klagoskrik
hjärtskärande rop på hjälp
Men du vet ju att inte går att undsätta
en varelse som redan givit upp

Och tårarna rinner
men det är inte dina tårar
de bara väljer betraktarens öga
för ingen annan än du kan gråta här

När sedan skriken avtar
då lämnar de inte en känsla av lättnad
utan en känsla av ånger
För att man inte kan backa ett händelseförlopp
och inte göra det omöjliga möjligt

Och när tystnaden infinner sig på nytt
då ekar skriken ännu
ohörbara för örat fyller de dina sinnen
sliter dig i bitar
och du vet
att tystnaden kan inte återvända till dig nu

För när du en gång hört klagoskriken
så
tystnar
de
aldrig